Att återvända

Åter till temat, jag tycker om att komma tillbaka. Till minnen, platser och situationer med hög känner-igen-mej faktor. Så idag kom jag tillbaka till bloggen, igen. Får se med vilken frekvens jag kommer återvända.

Egentligen ville jag hitta nån plats på internet där man kan lägga upp listor som man sen kan justera och ändra, och som de man vill sen ska kunna prenumerera på. Hittade ingen, men om du känner till någon sån plats, låt mej gärna få veta :-)

Tillbaka

Jag har noterat att mina vänner föredrar att bryta och börja om på noll. Byta blogg, byta jobb, byta land. Jag har ibland haft samma känsla - viljan att bryta upp och starta på nytt. Det är dock ytterst sällan jag gjort det, eftersom jag i grund och botten är en person som tycker om att återvända. Jag vill rota mig, hitta tillbaka och känna tryggheten att veta var jag kom ifrån. Istället för att konstruera något nytt har jag istället återvänt till där jag var. Filosoferat över hur det var då och hur det är nu, och införlivat tiden däremellan i vad som är jag.

Så satt jag och filurade när jag plötsligt mindes att den här bloggen finns. Så jag återvände, läste vad som var mest intressant i mitt liv sist jag bloggade och känner samförstånd. Minns känslor, händelser. Idag sitter jag ju med facit på vissa funderingar, har bytt vinkel på andra och framförallt formulerat nya. Men jag återvänder till dem också en gång, någon gång, och sitter nu och njuter av känslan att det faller på plats.

Avrundar med en bild på mitt tonårsrum. Där jag kommer ifrån fanns CD-boxar, torkade rosor i mini-vinglas och tonårsflickans obligatoriska nallar.

Det här gänget hjälpte mig flytta för snart en månad sen. Fast det är först nu när Ninnie också bor här som jag börjar känna mig som hemma på riktigt. Visst finns det fler saker att placera ut på vettiga ställen, men jag har skaffat några byråer och tillochmed köpt en soffa idag! Kändes först kort att bo här ett år, men nu känns det bättre. Det är ju faktiskt ett helt år. Det kommer bli bra det här!

"Rädslan den går över, men den där oron stannar kvar"

Så seg i huvudet

Förkyld, lever på läsk och glass och choklad, och piggar så sakteliga på mig.

Usch för att leta boende i Stockholm! Kanske är lite bortskämd med vart jag letar, men har framförallt ingen energi till det. Sist jag flyttade ringde nån och frågade om jag ville bo i hans lägenhet, det är ju inget som kommer hända igen men det vore så himla skönt om det gjorde det.

Försöker få ihop en resa med pojkvännen, också det blir bara krångel och jobbighet. Vet inte varför, han och jag är vana vid att klara saker själva, men kanske är det lite jobbigt när man ska organisera och planera. Och framförallt är vi två, två som är vana vid att kunna själva, fixa åt oss själva. Är säkert nyttigt för oss båda att träna på detta, men också krävande.

Vidare

Har träffat en terapeut ett par gånger nu. Hon tycker att jag borde fortsätta i en plusminus tre månaders terapi eter sommaren, vilket jag iochförsig håller med om vore väl värt för mig. Det är skönt att sitta och prata, se nya vinklar, ge händelser den betydelse de faktiskt haft, och se relationer för vad de faktiskt innebär.

Dock kan jag inte bortse från den ekonomiska aspekten, även om hon gått ner i pris för att tillmötesgå mig så kostar det. Nog för att jag har sparat, men tanken var att spara som backup. Men samtidigt, pengarna finns där som en säkerhet om jag blir sjukskriven, eftersom jag jobbar som timvikarie, och om jag inte blir sjukskriven då? Jag om någon borde ju investera tid och pengar i mig själv.

Om jag bestämmer mig för att gå dit i höst, blir det det mest egoistiska jag gjort tror jag. På något vis är det den bästa tanken, att tar jag det beslutet är det bara för min skull. Inga trådar utlagda som man måste akta för att inte dra in någon annan eller göra någon upprörd, utan bara tid för mig.

KILLZZZ!!!

Har laddat till tusen, die förkylning dieeeeee!!