KILLZZZ!!!

Har laddat till tusen, die förkylning dieeeeee!!

Hej igen

För första gången sen typ... Ja nästan sen jag kom in på ssk-programmet känns det som att jag är på rätt spår. Den där känslan jag saknat så länge, vetskapen om att saker och ting ändå kommer lösa sig och om de inte gör det så får de la gå ändå har hittat hem till min mage igen.

Lite lätt stressad över att jag inte har hittat jobb tills i januari än, lite orolig för en vän, lite rädd att jag inte kan allt jag borde kunna som färdig ssk, lite rädd att han får kalla fötter...

Men

Jag tycker det vore bättre att få en timtjänst i januari, då kan jag själv reglera hur mkt jag känner att jag klarar jobba.
Vännen är på en trygg plats och gömmer sig inte längre.
Mamma har sagt att en ssk som tror hon kan allt är farlig, och farlig vill jag ju inte vara!
Och killen... klart man är rädd, men den här gången är alla kort på borden och det känns rätt. Vad han kan vill o törs satsa kan jag ju ändå inte påverka, eller hur frida lilla.

Dessutom lyssnar jag på Patrick Wolf o Ed Harcourt igen, allt blir bättre med varm musik!