Jag har noterat att mina vänner föredrar att bryta och börja om på noll. Byta blogg, byta jobb, byta land. Jag har ibland haft samma känsla - viljan att bryta upp och starta på nytt. Det är dock ytterst sällan jag gjort det, eftersom jag i grund och botten är en person som tycker om att återvända. Jag vill rota mig, hitta tillbaka och känna tryggheten att veta var jag kom ifrån. Istället för att konstruera något nytt har jag istället återvänt till där jag var. Filosoferat över hur det var då och hur det är nu, och införlivat tiden däremellan i vad som är jag.
Så satt jag och filurade när jag plötsligt mindes att den här bloggen finns. Så jag återvände, läste vad som var mest intressant i mitt liv sist jag bloggade och känner samförstånd. Minns känslor, händelser. Idag sitter jag ju med facit på vissa funderingar, har bytt vinkel på andra och framförallt formulerat nya. Men jag återvänder till dem också en gång, någon gång, och sitter nu och njuter av känslan att det faller på plats.
Avrundar med en bild på mitt tonårsrum. Där jag kommer ifrån fanns CD-boxar, torkade rosor i mini-vinglas och tonårsflickans obligatoriska nallar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar