Vi kom iväg!

Det var mycket som gjorde att det såg ut som att det inte skulle bli någon utgång. Jag jobbade och gick upp sju, segade mej genom dan och fick sen en liten belöning i form av överbliven sushi hos Lena :-D Äntligen kom jag in i hennes o Tommys flashiga überrenoverade 2a på Esplanaden, med inte mindre än fyra livsfarliga hundar som stormade emot mej när jag fridfullt klev in. De har verkligen renoverat det riktigt snyggt! Synd bara att resultatet inte syns på bloggen [HINT]

Mamma kom hem o fixade middag, satt sen och pratade om hur stor valpen är nu och hur mormor mår. Men mysigt på något sätt, sitta och lyssna på vad hundarna haft för sig de senaste veckorna och lite skvaller om släkten hör alltid till. Det är då det känns att man varit hemma.

Eftersom Christian otroligt otimat gått och skaffat sig feber, la jag inte mycket ansträngning på att fixa mej innan det var dags att åka in till stan igen. Men på bussen messar killen! Så tar mej hem, och fixar mej på rekordiga 20 minuter *stolt* innan vi spatserar till 3an och tar oss till F12. Är där tidigt, så inte mkt folk som syns där. Men någon timme senare är det sthlms roligaste plats. Ännu bättre blir det efter den godaste hallondrinken jag fått sen senaste besöket på vampire lounge! Kommer igång att dansa med folket, sen rusar natten förbi. Riktigt drygt att Lili inte kom in vid ett, hade vart grymt kul att festa med henne igen!! Trodde jag skulle se fler folk som jag känner, men det var så sjukt packat att jag inte är förvånad över att jag missade dem ifall de var där..
Riktigt lyckad kväll!

...och Christian tog bilden :-)

återbesök

Sitter hemma hos mamma och knappar på hennes dator. Hon är kvar uppe hos mormor tills imorn, så njuter av lugnet innan de två hundarna är tillbaka här och busar. Känns lite konstigt att man kan vara borta från en plats i flera veckor, och sen när man kommer känns det inte alls som att man varit någonannanstans. Fast det är skönt. Ibland behöver jag komma till en plats där allt är gammal vana, där pixiböcker och skivor står och dammar. Och nu när jag är ensam här känner jag för första gången på länge att jag slappnar av och kopplar bort skola och allt.

Ninnie åkte tillbaka till finlandet igår... Vill inte riktigt gå med på att det redan gått en hel sommar, hade tänkt att man äntligen skulle få träffa flickan ordentligt och ganska så ofta. Men så blir det när man emigrerar till roslagen och jag har ärligt talat inte varit så bra på att höra av mej och berätta om lediga dagar. Får försöka ta mej över den där östersjön under hösten.

Imorn blir det jobb ett par timmar innan jag sticker tillbaka till stan för utgång med Christian! Var förbi honom idag med sushi, upptäckte california rolls som tydligen är ett gammalt koncept men en upplivande nyhet för mej. Godaste jag ätit den här veckan!!

första

Vet inte riktigt varför jag börjar med det här. Kommer leka lite här, så får vi se hur långvarigt det blir.

Jag har haft en så skön sommar! Jobbet var välbekant och därför ingen större ansträngning. Varje dag hann jag både få insikt om att jag nog skulle ha trivts bra med att jobba kvar, och att att sluta jobba i hemtjänsten i Nortan och flytta till Stockholm istället kan ha varit det bästa som hänt mig. Efter en lång praktikperiod många pendeltågsminuter bort var det iallafall skönt med en slapp sommar i en stad med promenadavstånd på riktigt, vart man än ville promenera! Några vändor in till staden blev det också, umgänge bad och bio.

Efter svängen ner till Mormors fest i Kampingemåla flyttade jag tillbaka till lägenheten och började vara kombo med Johan på riktigt. Vi har skaffat nya rutiner och houserules, har nog aldrig haft en sådan här sällskaplig kombo! Inte för att jag är hemma så mycket... Många turer hit och dit blir det när man väl landat nära ens vänner igen. Mina schweitzare Anja och Amir ockuperade ju mitt rum en hel vecka också. Känns fortfarande lite tomt... den veckan var nog den roligaste på hela sommaren! Sällskap till frukosten i stort sett varje dag, långa turistpromenader i stockholm och konversationssällskap varje kväll!

Nu är sjuksköterskeskolan igång igen... Den här praktiken hamnade jag på bra pendelavstånd, och med betydligt äldre handledare än på förra praktiken. Samtidigt som de känns tryggare och mer benägna att låta mig priva på saker än mina yngre handledare, känner jag verkligen hur dessa två synar mig i sömmarna när jag tar olika beslut eller lägger om sår, tar blodtryck eller vad jag nu gör. Så är mer övervakad, men med större rörelsefrihet än tidigare, kan man sammanfatta praktikbytet.