Kändes bra att vara i Norge, träffa Schrödersläkten och ha trevligt trots den dystra anledningen till sammankomsten. Kändes konstigt att Elisabeth inte fanns med... Det blir tydligt att någon är död först när man är i personens hem, på något sätt sitter en tomhet i väggarna - något saknas. Som att personligheten hos den som bott där bara lämnat spår i form av litteratur, filmer, blommor, tavlor, men inte gjort något egentligt avtryck. En märklig känsla när en person flyttas från det rumsliga till våra minnen.
Men med lille Skage blev det skratt och lek mitt i all saknad, barn är sannerligen ovärderliga.
Var en tur till Kon-Tiki museet med, riktig nostalgitripp! Och till Vigelandsparken och dess museum, som jag aldrig varit till tidigare. Var mysigt att promenera omkring med Marianne där, och sen hem till Vettaiveien och äta ännu en god middag som John lagat.
Inte bortskämd med att få så mycket tid med Ninnie helt för mig själv heller, var riktigt mysigt. Lite nostalgi, lite ledsamhet och mycken vänskap. Min lilla kusinsyster <3
Men med lille Skage blev det skratt och lek mitt i all saknad, barn är sannerligen ovärderliga.
Var en tur till Kon-Tiki museet med, riktig nostalgitripp! Och till Vigelandsparken och dess museum, som jag aldrig varit till tidigare. Var mysigt att promenera omkring med Marianne där, och sen hem till Vettaiveien och äta ännu en god middag som John lagat.
Inte bortskämd med att få så mycket tid med Ninnie helt för mig själv heller, var riktigt mysigt. Lite nostalgi, lite ledsamhet och mycken vänskap. Min lilla kusinsyster <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar