Torsdag

Har fått datum för Elisabeths begravning nu, i Norge är ju seden att begravningen ska ske max åtta dagar efter att personen dött. Så åker till Oslo på onsdag och blir borta ett par dagar.

Känns märkligt, jag sörjer inte som jag trott att skulle. Har väl inte tagit till mig vad som har hänt, eller så har det hänt så mycket skit den senaste tiden att de emotionella responssystemen slagits ur spel. Har haft så många mornar och dagar och kvällar när jag känt att jag bara inte orkar. Känner mig urlakad, avtrubbad. När jag träffar mina vänner eller sitter i skolan finns inte allt detta som sker i släkten, de tillfällena är mina andningshål. Även om jag pratar om vad som händer är det utan emotionell koppling, som att det inte gällde någon jag bryr mig om. Det skrämmer mig, samtidigt som det är skönt att inte gråta varje gång jag pratar om det känns det så kallt att säga ord som cancer, död, steril, utmattad, begravning utan att det känns tungt. Tyngden lägger sig över mig när jag kommer hem, den tid jag är ensam tills Johan kommer hem. Då kan jag skriva dagbok eller lägga mig och sova bort tankarna, ta ett bad och vara ytlig eller bara gråta.