Min norska "låtsas" faster dog igår eftermiddag. Eftersom jag aldrig haft någon egentlig kontakt med min äkta faster, blev Elisabeth mer min riktiga faster. Hon var nog den första vuxna person som behandlade mig som en vuxen. Frågade efter mina åsikter för att hon faktiskt ville veta hur jag tänkte.
Kommer sakna henne och hennes finurliga blick.
Kommer sakna henne och hennes finurliga blick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar