Rimbo

Mabel ringde och väckte mig vid halv 12 snåret -underbart att vara helt ledig en torsdag!!- och undrade om jag hade lust att följa med Isa och henne på Rimbo marknad. Överraskade mig själv lite genom att tycka att det var en bra idé, någon timme senare satt vi på bussen. Känns alltid lite märkligt att komma tillbaka till Rimbo, man blir så nostalgisk samtidigt som man blir glad att man inte bor där längre. Det är verkligen en plats man uppskattar först efter att ha varit därifrån ett antal år, och jag har uppenbarligen inte varit därifrån tillräckligt länge. Hittade iallafall en sjal och strumpbyxor förrutom de obligatoriska brända mandlarna! Och gick sedvanligt in i diverse folk man inte sett på x antal månader/år.

Skönt att se att det finns en tillställning på en plats som är statisk. Något att återvända till...